Om att hamna i kvinnofällan?

 I fyra månader har vi bott tillsammans. Mer och mer blir livet rutiner, på ett bra sätt. Vi lär oss mer och mer om varandra och skapar en vardag. Eller. Nja. Jag försöker komma till ro i min vardag. Det är fortfarande väldigt mycket osäkerhet. Vem är jag här? Vad ska jag göra i framtiden? Vad ska jag jobba med nu? Jag söker jobb hela tiden och försöker förstå varför ingen hör av sig. Jag tycker inte mitt cv är så dåligt, varken innehålls- eller layoutmässigt. Problemet är att det är en begränsad värld jag har erfarenhet av. Kyrkans värld är tyvärr väldigt okänd. Det som jag vet att jag kan transportera och omforma av kunskaper får jag inte på pränt att andra kan förstå. De ser kyrkan och blir avskrämda, det är i alla fall min gissning.
 
Att försöka skapa en vardag. Att bli ett vi. Att försöka skapa ett gemensamt liv i det som redan är väldigt utformat av honom, det är svårt. Det är en strid inom mig. Jag kämpar med att se min roll. Jag kämpar med osäkerhet. Är detta nog? Är det nog att vara trygg, lycklig, leva ett enkelt liv? Det känns oerhört bortskämt av mig att inte uppskatta det. Att inte landa i att vara trygg. Jag vet att även om jag sliter med att få jobb, att inte få veta var det bär. Jag vet att han kommer ställa upp om jag ber honom, samtidigt som jag inte vill leva av honom. 

Just nu känns det som det jag kan bidra med är att sköta hemmet. Göra fint. Tvätta. Städa. Laga mat. Planera. Ordna. Sortera. Vilken kvinnofälla jag har hamnat i och det gnager i mig. En känsla av att skämmas. Att skämmas över det som generationer innan mig har slagits för. Kämpat för. Dött för. Generationer av kvinnor har slagits för det som jag utan reflektion har hamnat i. Jag gör allt för att göra min man glad. Jag skämmer bort honom med att fixa allt vardagligt hemma, även om jag nu har börjat vikariera på ett jobb. Han jobbar heltid, driver ett fotbollslag med juniorer, idrottar, umgås med vänner. Jag vill serva honom för att vi ska ha det bra, samtidigt som det hela tiden slår mig att jag hamnar i fällan. Som jag skämmer bort honom. Var går gränsen för att göra någon glad och alltid fixa? För vem skull - är det bara för min egen att jag trivs med att ha det fint och ordnat? Är det ett problem fast att jag älskar att laga mat? Små enkla saker som förstoras när jag ligger och funderar på kvällarna. Livet som sambo bär på mycket och vi får se var det landar.

Om att leta.

Just nu saknar jag den här sidan av mig själv. Jag älskar att kunna vakna upp varje morgon och lägga mig varje natt bredvid mannen jag älskar. Som får hjärtat att slå fortare och fortare men som samtidigt jag suckar över som ingen annan. Jag älskar att bo i en lägenhet med mina saker och veta att jag inte ska behöva plocka ihop de i flyttkartonger ännu en sommar. Men jag saknar hon på bilden. Den sidan av mig som är glad, spontant, skrattar åt småsaker och som hade en vardag som fylldes med meningsfulla aktiviteter.
 
 
De senaste veckorna har tvivlet funnits där. Det är tuffare att starta ett liv på ett litet ställe där alla känner alla än i en storstad där alla lär känna alla. Det fanns många kartor som skulle ritas över New Yorks-folk också men det var på ett annat sätt. Där handlade det om att knyta kontakter och fånga upp människor. Här handlar det om att jag ska förstå mönstret och trådarna som redan finns. Det är fantastiskt att bo med han jag älskar. Fint, naturligt, tryggt. Men det känns som något saknas. Jag har inte landat i vardagen. Jag letar. Trevar mig fram. Jag vet att saker tar tid. Jag trivdes inte i Oslo med en gång. Jag trivdes inte i Sigtuna med en gång. Jag har lätt för att bli ensamvarg. Hon som håller sig undan flocken. Men förut hade jag alltid jobbet. En vardag fylld med mening och liv. Något som jag var kick-ass-bra-på. Något som var min kompetens. Något som var min passion. Självklart fanns det dagar av tvivel. Dagar jag bara suckade och önskade att jag skulle få komma hem och sova. Men. Det var annorlunda. Jag ger inte upp. Jag ska tänka och söka. Jag ska försöka. Jag tror att vi alltid fortsätter lära oss om oss själva. Om livet. Jag ska bara leta lite först. 
 
 

Om året 2018.

Testade du något nytt?
Drinken whiskey-sour, att fira midsommar i New York, vietnamesiska friterade grissvansar och att springa på löpband.

Vad mådde du bra av?
Att vara med Lars, att resa, träna och vara på jobbet.

Vad har du vart ledsen över?
De gånger jag har lämnat Lars för att åka tillbaka till New York. De tillfällen när jag bor långt bort och har missat saker som händer.

Vad la du mest tid på?
Jobbet, Netflix, sova och att flyga, tyvärr.

Vem vill du tacka och varför?
Fantastiska vänner som trots avstånd ställer upp och finns nära.

Vad är du stolt över när du ser tillbaka på året?
Att jag klarade av att fatta ett tufft beslut om att lämna jobbet i New York och flytta till Hamar. Att jag har blivit bättre på att mingla och möta nya människor.

Vem saknade du?
Lars som var långt borta. Vänner som är långt borta. Efter hemflytt till Norge saknar jag människor i New York.

Vilka lärdomar tar du med dig från året?
Att jag är starkare än jag tror och att jag ska våga tro på mig själv. Att jag faktiskt kan mer vad jag tror.

Största utmaningen?
Att välja mellan kärlek och ett helt annat liv.

Vilka dagar minns du speciellt?
Nyårsafton för att det var en enda lång och härlig festkväll.
23 mars – Överraskningsfödelsedagsfest för Lars
21 juli – Anna & Axels bröllopsdag
Hela fotbollsvm som var en enda stor blågul-fest på jobbet.

Hur har du utvecklats under året?
Jag vågar mer. Jag uttrycker mina åsikter mer och har blivit modigare. Jag har växt i mig själv och blivit tryggare på mig själv.

Vad inspirerade dig?
Människorna i New York. Öppenheten kring olika kulturer och olikheter.

Bästa besluten?
Trots att det var ett otroligt tungt beslut att lämna New York så är jag trots allt stolt över att jag valde kärleken och ett liv tillbaka i Norge.

Hur tog du hand om dig själv?
Nja, sådär. Jag började träna bra en period men jag har ätit alldeles för mycket dålig mat och snacks under året.

Vad vill du göra om nästa år?
En helgalen utekväll i New York. Det var fantastiskt galet och härligt att hoppa mellan barer, möta människor och upptäcka nya områden.

Gjorde du något i år som du aldrig har gjort förut?
Flyttade till Hamar och blev sambo med endast en person istället för att bo i kollektiv eller själv. Jag såg tennis live på US Open och fick uppleva Henrik Lundqvist i mål på Madison Square Garden.

Höll du några av dina nyårslöften?
Jag hade inga uttalade nyårslöften men ville att året skulle kännas tryggt och stabilt. Det har det börjat göra.

Vilka länder besökte du?
Polen, Norge, Sverige och Usa. Med många resor i jobbsammanhanget så blev resterande resor väldigt få.

Är det något du saknade under året som du vill ha nästa år?
Konserter! Det har bara varit musikaler, småband på uteställen och någon enstaka konsert på jobbet. Jag vill gå mina favoritartister nästa år!

Vad är det bästa som hänt dig under året som gått?
Allt spontant som skedde i New York, så roliga månader med små och större äventyr.

Vilket var ditt största misstag?
Att jag inte tränade mer och åt sjukt onyttig mat.

Vilket var ditt bästa inköp?
Min folkdräkt!

Vad spenderade du mest pengar på?
Mat och resor.

Vad gjorde dig riktigt glad?
Spontana vinkvällar med vänner. Den varma sommaren. Fester med Lars familj. Jobbdagar i Oslo och New York. FotbollsVM. Alla som besökte mig i New York.

Har du varit sjuk eller skadat dig?
Mina knän har börjat knaka och jag är som vanligt alltid förkyld.

Vilka låtar eller artister kommer få dig att tänka på det här året?
Sommerkroppen – Mads Hansen
E6 – Åge Alexanderson
Bäst när det gäller – Gyllene tider och Linnea Henriksson

Mådde du bättre eller sämre än vad du gjort tidigare år?
Ganska normalt tror jag. Ibland lite bättre för att jag hade ett så fantastiskt jobb.

Finns det något du önskar att du lagt mer tid på?
Laga mat hemma, träna och höra av mig till vänner långt borta.

Finns det något du önskar att du lagt mindre tid på?
Netflix.

Önskade du dig något som du fick?
En resa i julklapp och en varm, lång, härlig sommar som aldrig tog slut.

Önskade du dig något som du inte fick?
En Mariusgenser, som alltid, och gåvan att spela gitarr/piano.

Vilken var årets bästa film?
22 juli

Vad gjorde du på din födelsedag?
Efter jobbet blev jag kidnappad av Camilla. Blev bjuden på vietnamesisk restaurang som stått på listan länge i East Village och köpte färgglada strumpor.

Vilka var de bästa människorna som du träffade?
Jag lärde känna Cat ordentligt. Träffade henne snabbt i slutet av 2017 men började umgås 2018. Så glad för detta.

Hur skulle du beskriva din klädstil?
Till vardagssnyggare klädsel. Jeans, blusar, kofta, kjol, klänning, strumpbyxor.

Vad fick dig att må bra?
Lars, spontana kvällar med vänner, utflykter på egen hand och laga mat.

Vilken var den bästa boken du läst under året?
Tre systrar – Åsne Seierstad

Vilken var din bästa månad?
Maj, juli, september. Jag kan inte välja!

Finns det något som du skulle kunna ha gjort bättre?
Tagit hand om min kropp. Tränat och lagat bra mat.

Hur kommer nästa år att skilja sig från det här?
Det kommer vara mer stabilt och tryggt. Färre långa resdagar då jag bor på ett ställe men jag hoppas det leder till fler resor till vänner i Sverige. Jag hoppas också jag finner ett jobb jag trivs med på Hamar.