Frida

Häromdagen fick jag besked att min uppsats, eller enskilt arbete, om fritidsledarens och sociala medier är godkänd. Ett väldigt skönt besked, nu kan jag släppa den delen och koncentrera mig fullt upp på den övriga skolan. Jag är nöjd med uppsatsen och jag känner att jag när jag någongång kommer ut i tjänst kommer att kunna använda mig av tankar i den.

I sanna anda såhär i slutet på året så ska jag göra en årskrönika och det blir en lång sådan, mest för min egen skull. Ett år som i stort har fokuserat på demokrati och vänskaper. Det har varit ett år som har gått upp och ner, som de flesta år gör. Jag kommer se tillbaka på ett år som har inneburit avsked och fördjupade vänskaper. Året har varit fokuserat på världen, hur jag lever i den och den lever i mig. Jag hoppas 2012 bjuder på mer stabilitet, och med minst lika många resor och äventyr.


Mars kom och det blev några fantastiska dagar med Skid-VM i Oslo. Jag och Johanna kämpade oss upp till Kollen och fick vara med om när Sverige tog ett guld. Att få stå på Universitetsplatsen och se Kalla och Ingemarsdotter ta emot guldpengen var magiskt. Mars var en månad som till stor del handlade om världen. Jag var med och planerade inför välgörenhetskonserten Hjärta för Afrika tillsammans med Anna. Det var en magisk kväll där det samlades in pengar till Afrika. Det var fokus på hur vi är en del av helhet och tillsammans skapar världen vi lever i. Frida och Josefin kom till mig och hälsade på, ett kärt besök och vi gjorde Stockholm en helg.


Hänget i korridoren och på internatet ökade under våren. Jag fick tvinga mig själv i säng för att få någon sömn, det var mycket balkonghäng med kortspel och äventyr som uppfanns. Klara började komma varandra närmare och fantastisk vänskap utvecklades. Klassen hade en avslutande kanotvecka med paddling i Sörmland och det var otroligt härligt. Jag som sedan tidigare inte är en jättestor vän av naturen uppskattar trots allt dessa dagar med naturen och fina vänner. Jag, Klara, Lenitha och Matilda spenderade en helg i Småland på Gransnäs med mycket musik, skratt och samtal.


Terrordåden i Norge kom att spegla resten av sommaren. En händelse som jag aldrig kommer glömma och som påverkat mig såsom många andra. Min roadtrips fortsatte, Småland och Gransnäs besöktes för några dagar. Det var härliga dagar med Klara. Augusti kom och jag fick vara med om ett bröllop. Hanna och Jesper gifte sig och det blev en möjlighet för delar av maffian att samlas igen. Jag åkte till Uppsala några dagar innan skolan började och gjorde min rösthörd på Svenska kyrkans ungas årsmöte. Demokratin kändes extra viktig i år med tanke på den arabiska våren. Skolan startade och det var med delade känslor. Jag ville träffa några, och andra inte, och det var jobbigt att inse att det inte var samma klass som lämnade i våras. Jag började läsa Svenska kyrkans grundkurs parallellt med fritidsledarutbildningen och det var spännande.

En ganska snygg entré fick spelarna idag. Jag och Diana missade halva introt eftersom de som satt på vår rad inte lyckades komma i tid. Otroligt irriterande att hamna på en rad där det ska springas ständigt. Att inte vuxet folk kan sitta på sin plats och komma i tid när matchen startar igen. En ganska underhållande match med stjärnor på isen, och jag blir alltid glad när Kilspojken Åslund gör mål. Problemet uppstod när vi skulle hem. Jag förstår inte hur värmlänningar kan vara så dåliga på att köra bil, stå i kö och använda sig av blixtlåsprincipen. De skapar väldigt många köer, ska trycka sig fram och då blir det bara tjockt istället. Jag lyckades till slut kör mig över gatan, ta vägen via bostadsområdet och sedan snika mig in i kön längre fram. Hem kom vi men det tog sin tid.

Kvällen fortsatte hemma med dokumentären om nummer 21 på teven. Foppa är en magisk man, vilken stjärna. Trots sina skador så har han aldrig gett upp. Han ville göra det han tyckte var allra roligast, lira hockey. Han är en inspiration för att aldrig ge upp förrän man verkligen inser när man bör sluta. Han inspirerar till att slitgöra gör att resultaten kommer. Foppa visar att man ska satsa på det man brinner för, att våga satsa på det. Jag tror inte vi egentligen förstår hur stor han är och hur stort allt som han gjorde i NHL är. Det föll tårar under programmets gång, den blicken som bara Foppa kan få är magisk.

Efter att jag skrev mitt arbete i höstas om sociala medier så har jag blivit mer och mer analyserande av dem. Både för min egen del vad jag skriver och också i förhållande till vad andra skriver.


Sociala medier är spännande och framtiden ser ljus ut för diskussioner, demokratifrågor och engagemang.