Sakta men säkert återgår saker till det normala.

Jag har varit utanför dörren flera timmar idag, skönt att göra någonting och inte bara sitta inne. Det behövde jag verkligen. Frisk luft och trevligt sällskap under en timmes bowling och sen lite fönstershoppande för min del tillsammans med Nathalie efteråt. Blir nog liite mindre fönster och mer shopping imorgon för min del istället, nya jeans ska införskaffas och Cubus hade en hel del bra.

Snart ska jag sova igen, sova är nog det enda jag gör. Men sova bör man annars dör man. Och imorgon ska jag ta mig till jobbet igen, för hemma-livet har jag tröttnat på nu.


Ikväll blir den så våran.

När Erik gick till jobbet imorse var jag pigg, ett gott tecken. Har hunnit gjort morgonrutinerna och det märks att jag varit hemma flera dagar, rastlösenheten sätter sina spår. Jag ska bege mig till Claes Ohlson snart för att införskaffa svarta sopsäckar för att kunna börja packa. Kläder/skor får hamna i dem, enkelt sätt.
Vi får även nyckeln idag, inflyttning sker på lördag så det gäller att sätta lite fart. Men detta kommer bli bra.

För mycket frisk luft gör tydligen en Frida sjuk.

Efter turen till Hardangervidden, som var helt fantastisk mäktig, så har jag bara frusit konstant, snörvlat och bara legat i sängen. Jag är glad att jag idag har orkat tagit mig upp, käkat en halv kebab i pitabröd och klätt på mig annat än myspyskläder. Nu är jag bara snorig, det kan jag överleva. Det är fruktansvärt tråkigt att vara sjuk, i alla fall sådär ordentligt att du inte ens orkar titta på en film utan att somna.
Som tur är har jag snälla kollegor och föräldrar, till barnen på dagis, som skickar snälla sms om "go bedring" och att jag ska ta hand om mig. De är allt bra söta!