Om att jag drömmer mig vidare in i natten.
Mitt i nuet men ändå i framtiden. Jag tänker att min blogg är till för att spåna. Att fundera över vad som komma skall. Samtidigt blir den en tillbakablick. Den är också en bit av nuet. Just nu snubblar fingrarna över tangenterna medan tankarna far i huvudet.
Idéerna snurrar i huvudet och försöker sorteras i olika fack. Dåtid. Nutid. Framtid. Just här och nu. Lika långt bort som framtiden är nära. Det där med att få landa en stund i det som är mitt liv just nu, det har blivit viktigare och viktigare med åren.
Att få stanna upp mitt i vardagen. Att sitta på kanten till en fästning, blanda allvar med skratt. Dela livet med en vän. Att senare få vandra vidare in i natten med hans hand i min. Här och nu. Och ändå inte. Låt mig få stanna i ögonblicket.
