Om när kudden blir våt.

Regnet slår mot rutorna nu. . . 
När världen är grå och regnig är det lätt att livet blir det samma. 

Som person är jag faktiskt väldigt bra på att ta hand om andra personers känslor. Jag brukar vara bra på att lyssna när någon berättar hur den mår och jag brukar fråga och vilja lyssna på svaret. Ibland tror jag att jag har lätt för att såra andra genom att jag kan vara klantig med orden. Det är lätt att orden faller fort ur munnen och att jag säger tokiga saker. Förhoppningsvis är jag då också bra på att säga förlåt om jag upptäcker att jag har sårat någon.

 
I nattens mörker kommer gärna känslorna. De blir större. De blir svårare att glömma bort. Igår var det en natt när de inte riktigt fick plats i kroppen. Jag är otroligt glad och stolt just nu i livet, samtidigt är jag också väldigt rädd och ledsen. Olika känslor ska få plats samtidigt, såsom livet egentligen alltid är men igår blev det extra tydligt. 
 
Det är väldigt längesedan jag freakade ut ordentligt men när det händer så känns det så himla gott efteråt. Viktigt det där med att faktiskt våga känna efter och våga släppa ut känslorna. Kudden blev våt av tårar. Av oro och av kärlek. Jag förstår att det inte är skönt att gråta ofta, vara ledsen ofta men för mig var det på något vis skönt igår. Trots att det såklart i stunden är jättejobbigt med tårar som aldrig vill sluta komma. På något vis var det ändå skönt efteråt. 

Om att The Times They Are A-Changin’

Det där med att alltid ha en plan, att alltid veta hur saker och ting ska bli. Att ha drömmar och ambitioner, det är viktigt och jag tror att jag alltid har varit ganska bra på att drömma stort. Problemet har varit att jag har varit för feg för att faktiskt göra något av det. Just nu känner jag mig lite modig. Just nu känner jag att jag skulle kunna våga saker som jag inte har vågat förut. 
 
Det finns tankar om spännande idéer, äventyr som kanske blir sanna. Jag ser på andra som vågar och tänker "Men jag då? Varför gör inte jag det där?". Kanske är det nu som jag ska göra det som jag inte egentligen vågar. Kanske är det nu jag ska förverkliga Astrid Lindgren citatet som jag alltid bär med mig, du vet det där om att vara människa och inte bara en liten lort. 
 
Att se ut ifrån fönstret på ett äventyr eller att se in på tryggheten. Valet kan vara lika svårt som det ibland kan vara lätt. Jag undrar om det inte är dags att släppa fallskärmen och för en stund falla fritt.
 

Om att det aldrig tog slut. All night long.

 

Tänk att jag har varit på min livs längsta hockeymatch. Världshistoriens längsta match. Och ett rekord i hockeydejtande. 

En kväll och natt som aldrig tog slut. En match där period efter period avlöste varandra. Jag trodde att jag skulle ge upp, men jag klarade det. Belöningen blev att få hänga på världens längsta dejt med världens bästa norrman och att dagen efter få prata med radioikonen Bengt Skött i telefon. 
 
Det glädjer ett idrottshjärta det.