Om vårens första dag.

Äntligen är den här. Vårens-, värmens- och väntandetsårstid. Äntligen behöver vi inte ha jacka alla dagar i veckan, solens strålar värmer och låtar oss få blomma ut igen. Uppståendelsen årstid visar sina tecken. Allt fler timmar går åt till vänskap, kaffe i solen och häng på balkongen. Sverige blommar upp, barn och vuxna skrattar tillsammans, vi pratar med varandra och stämningen stiger inför sommaren. Åh, vad jag tycker om denna årstid.
 
Vårens första dag, och jag vill va' med. Jag vill va' en del av allt.

Om att ta nästa steg i livet.

Vi borde alla vilja utvecklas här i livet, vi finner nya lösningar för oss själva där vi får möta utmaningar. Det gäller att våga ta steget, att våga chansa är vad livet går ut på. Idag var jag på intervju för en ny utbildning, en utbildning som kan föra mig vidare. Mot nya utmaningar och mot nya kunskaper. Vidare i livet och vidare med livet. Jag hoppas det är rätt, att jag kommer in och att jag finner min plats i det.

Intervjun för församlingspedagogsutbildningen är ett steg på vägen. Förhoppningsvis finns jag att finna på kullen även efter sommaren, jag vill spendera ett år till i den miljö där jag känner mig trygg och där jag kan få hitta kärnan i mitt lommande yrkesliv. När jag var yngre blev jag upplyft i centrum, jag fick en möjlighet att komma fram. Nu vill jag lyfta fram andra, lyfta in dem i centrum och låta dem växa. Jag vill utbilda andra för att de på vägen ska utbilda mig. Centrumets mitt är växandet i tro och ansvar, att vi tillsammans skapar den väg vi ska vandra på. Förhoppningsvis får den resan fortsätta till hösten.