Om att trivas på jobbet.

Mysfaktorn är enorm. Det är slitsamt att jobba långa dagar, fullspäckade dagar. Koncentration som är på topp hela tiden men så oerhört givande det ändå är. 
Det ger så mycket att få se glada människor, att få skratta med kollegor, att skapa sammanhang där vi får vara oss själva. Att skapa minnen för barn, att få möjliggöra för samtal om tro och liv. Att få bidra till att barnen blir välkomnade i sin egen kyrka.

Jag stortrivs i julens mysterium och i känslan av gemenskap och vackra saker. I det förunderliga lilla miraklet finns det utrymme för både det lilla sammanhanget och det stora pompösa. Det är häftigt.

Om när det är blurrigt i vardagen.

Just nu är det fullt ös medvetslös på jobbet. Som alltid i november inför julmarknad och Lucia. Varje år. Oavsett arbetsplats. Det är superkul men samtidigt snurrar jorden väldigt fort dessa höstmånader. Lite burrigt blir det. Jag älskar tempot. Ständiga flödet av människor på jobbet. Nya möten. Nya namn. Roliga barn att hänga med. Fina föräldrar att prata med. Jag övar engelska med gäster i caféet som börjar bli mer än bekanta. Det är oerhört roligt att jag jobbar i en levande församling där strömmen av människor är stor och där nya människor kommer in varje dag. 
 
Det är utvecklande för mig att öva på mina mingelskills och att knyta nya kontakter. 
Jag längtar efter julbasaren nästa helg med en skräckblandad förtjusning. Såsom varje år. Nu på ett nytt ställe, i en ny stad. Fast det är julmarknad. Som varje år. 
 
 
 
 

Om att inte vara rädd.

I tisdags lekte jag med barnen. Vi byggde kojor, käkade marsmallows och kanelbullar. Vi var utklädda i Halloween-kostymer. Harry Potter, troll, katter och minions. Helt plötsligt börjar det surra i min telefon. Egentligen brukar jag aldrig ha den på mig när jag är med barngrupperna men nu skulle jag precis ta en bild på kojan. 

"Vet ni något mer om skjutningarna på low Manhattan? Är allt ok hos er?"
"Allt väl med oss !försöker titta nu via CNN  har tydligen precis hänt en person har dom tagit!!"
"Se till att ljuset är tänt i kapellet. Om någon kommer in och vill prata så finns jag i huset. I övrigt inväntar vi vidare information tänker jag."

Vi lekte färdigt med barnen medan journalister ringde mig och ville göra intervjuer. Mitt i barns oskyldiga lek var andra i skräck mitt i terrodåd. Livet är inte rättvist. Livet är fyllt av saker vi inte kan förklara. Jag råkade använda hårda ord. Det var så det kändes. Dagen efter ringde TV4 och vi gjorde en intervju. Att inte vara rädd när det otänkbara sker. Vi ska vara försiktiga men inte rädda. Rädslan får aldrig styra oss människor, det kommer aldrig leda till något gott. 

Att få tända ljus och se andras ljus som tänds. Vi är alltid många. Vi kan vara medmänniskor för varandra. Vi överlever inte utan varandra och tur är väl det. 
(null) (null)