Om att fastna i inredningen.

Oj, så magiskt mycket vackert det finns där ute. Tyger som smeker min kind. Färger som gör själen lugn. Möbler som gör att det pirrar till i hela kroppen. Jag vill göra om allt här hemma på en och samma gång, fast att jag inser att det inte går. Framförallt känns det inte heller värt det när jag bor i en lägenhet som inte är min och som jag inte kan bestämma helt över. Drömmarna finns där och jag tänker... Någon gång. Då.
 
Tex hemma hos Cororelle. Jag vill flytta in med en gång.



Om att ha drömmar.

I mina anteckningar på telefonen har jag en lista där drömmarna samlas. I den ordningen som jag kom ihåg dem. En del av de har en bock vid sidan av sig. Andra känns väldigt långt borta. Det är väldigt olika nivå på sakerna som jag vill uppleva, det känns också som att det är lite av charmen. 


Min lista har blivit fylld av ganska många saker som inte kommer förändra mitt liv särskilt mycket men som känns som en rolig sak. Andra känns sjukt långt borta.

4. Använda systemkameran minst en gång om dagen i ett år
9. Gå på kinesiska muren 
10. Skriva en bok
11. Sova på ishotellet i Jukkasjärvi 
13. Ge blod
15. Springa en mil
17. Köra på Autobahn
27. Äta på en resturang som är med i Guide Michelin
30. Åka i en polisbil
34. Hångla i regn
36. Äga en grön bubbla
40. Leva utan mobiltelefon i en vecka
44. Lära mig vissla
45. Ta foton i en fotoautomat
47. Skjuta med en pistol
48. Leka kurragömma på IKEA
49. Flyga i första klass
50. Färga håret brunt
55. Arrangera en fest för minst 100 personer
60. Dricka öl på fem olika ställen samma kväll

Om att vara ner fast ändå uppe.

Efter en helt fantastisk helg förra helgen startade veckan med feber. När det började bli bättre i kroppen var huvudet inte med. Just nu är jag inne i en period när jag inte känner mig särskilt motiverad till någonting. Egentligen är det konstigt det där. Min brist på min motivation. Jag har egentligen inte någonting att klaga på. Jag känner mig omtyckt, älskad, min familj mår bra, jag bor fint, min ekonomi är stabil och jag jobbar heltid.
 
Jag tänker ibland att jag bara kan ruska av mig saker. Jah är så bra på att hamna i en spiral där jag nästan bestämmer mig för att vara negativ och nere. Jag önskar att jag inte hade den ocharmerande egenskapen. Kanske ska jag jobba en del på det under året, och resten av livet också. Såklart behöver ingen vara på topp hela tiden, det är rent av omöjligt men jag saknar lite inställning. Inställningen av "det handlar om inställning". Just nu skiter jag lite i det och det är väl det som är problemet.
 
2017 är året då jag ska satsa på att vara lite modigare. Redan nu känner jag att det börjar växa lite mod i mig. Några beslut är fattade, andra saker är helt öppna. jac provar i alla fall. Ibland får det vara gott nog.