Om livet på resa.

"Min resa var mot solen, långt bortom alla slutna rum.
Där allting är oändligt och alla gränser har förevigt suddats ut."
 
Det är ofta inbokade resor i min kalender. Att få färdas någonstans, upptäcka något nytt, utmana sig själv eller att få reflektera över det jag har när jag möter något annat. Det är viktigt för mig. Att möta det okända, samtidigt som det okända får bli en del av det jag känner till. 

Våren är kanske en tid för just det. Att se att varje blad som på långt håll är en enhetlig massa, blir på nära håll till var sitt eget blad, helt olikt de andra. Såsom vi människor kan vara, på avstånd är vi rätt lika fast ju mer vi lär känna varandra desto olika blir vi. Vi lär oss med tiden vilka människor vi gillar och vilka vi har svårt för. Dessutom får vi lära oss att det är viktigt att ha olika människor i våra liv, vi är ju olika fast ändå så lika i botten. 
 
Med påskens mysterium och med vårens intåg får vi nytt liv. Det gamla har brutits ner och uppväcks till något nytt. Våren kommer med en fräschör som jag finner en glädje i. Det känns hoppfullt.
 
Hela livet är en resa. Över kullersten, grusvägar, småsnoriga vägar i skogen och ibland rena autobahn. Ta vara på det. Olika resor binds ihop till samma.
En stund på jorden. 
 

Om att inte räcka till.

Ibland är det på jobbet. Ibland är det hemma. Ibland känns det i magen när jag går på stadens gator och möter någons blick eller rent uttav undgår någon annans. Just nu känns det som om det går åt olika håll. Ibland känns det som att jag inte räcker till. När det känns som att hur långt jag än sträcker mig så når jag inte fram. Några dagar är just sådana dagar. Fast vet du vet som är bra med en sådan dag? Den sätter perspektiv på saker. Jag får vara irriterad. Sur. Dålig. Ledsen. Andra dagar är jag bra. Glad. Tur det alltså.