Om att jag i tystnaden får vara den jag är.

Idag pratade vi om tystnadspärlan i Frälsarkransen på konfirmationspasset. Om olika sorters tystnader, vilka tystnader som finns i våra liv som vi är glada för eller som vi tycker är jobbiga. Eller pratade och pratade, jag sa vissa tankar och konfirmanderna fick reflektera över det. Vi gick bland annat en vandring i tystnad där vi fick följa Jesus sista timmar i livet, hans död och uppståndelse. Jag tror att konfirmanderna uppskattade att få njuta av tystnaden för några ögonblick, att få tänka efter och reflektera. Vi gick till kyrkan, där fanns det möjlighet att tända ljus och bara vara en stund. Jag sa fem minuter till dem men vissa av dem var där nästa femton, det får tala för sig själv.
Vi avslutade med den här bönen:

Jag är fin för Du har skapat mig.
Jag är dyrbar för Du älskar mig.
Skön är jag i Dina ögon, en ädelsten i Din hand.

Därför kan det kvitta om någon säger att jag är värdelös och dum.
I mitt hjärta viskar Du sanningen: att jag är värd mer än guld.

Jag är Din ögonsten, Din hemliga skatt.
Du är glad att jag finns till.
Jag vill tacka Dig så länge jag lever och aldrig glömma vem jag är.

Om en av årets höjdpunkter.

Igår började en av årets och sommarens höjdpunkter, Sommar i P1. Anja Pärson är en idrottare som jag sedan början på hennes karriär har gillat. "Självförtroendet är en färskvara", hon inspirerar mig och många med mig. Att hon i sitt sommarprat visade en annan sida av henne tror jag väckte nya tankar hos många.

Hon har gråtit på många prispallar, både av lycka och olycka. Jag minns hennes fantastiska comeback efter hennes krasch, hur hon dagen efteråt orkade ge sig ut i skidbacken igen och den tävlingen hamna på pallen. Vilken kämparglöd hon har.
 
Det finns en Anja bortom prestationerna i backen, det finns en Anja bortom alla tävlingar. En Anja som fortfarande är stark, en Anja som vågar visa vem hon är och en Anja som vågar visa sig svag. Vilken inspirationskälla.

Om vem är den där Gud egentligen är?

Jag är installerad i Eksjö, en stad i Smålands norra delar. I fredags startade ett fyra veckors konfaläger, ett läger med konfirmantionsläsning kombinerat med orientering. Eksjö som stad är väldigt vackert, som jag visste sedan innan och att få spendera fyra veckor här känns toppen. Att kombinera orientering med läsning gör att det blir mycket tid till träning, jag hoppas att jag kommer utnyttja det på bästa sätt jag också under mina veckor här. Förhoppningsvis sätter det en trend för resten av sommaren och året.

Vi funkar bra som ledarstab, pedagogiken och teologi passar ihop och jag upplever att lägret förgyller konfirmanderna. Att funka tillsammans fyra veckor är intensivt, men på ett bra sätt. Det blir något annat och jag hoppas vi gör deras sommar till oförglömlig. Det är lätt att göra det när konfirmanderna funderar mycket, är kreativa, vill leka och ha roligt tillsammans. Ingen konst att tillsammans skapa något magiskt. Kanske får vi svaret på rubriken efter dessa veckor.