Värre kunde det vara.

Imorn, imorn, imorn. Lite patetiskt att jag ser mer framemot att familjen åker bort än att fylla 18. 18 borde ju vara en mycket större grej än att vara ensam hemma men jag känner att jag behöver det mycket mer. Fast om jag får tråkigt så kan du vara beredd på att det kanske kommer ett telefonsamtal, be awared of Frida.
Jag ska baka en massa bullar medan de är borta och laga en massa god mat, mumsfilibaba säger jag bara. En massa goda saker som mina kräsna bröder aldrig skulle få för sig att äta.

Fick reda på idag att jag fick MVG- på uppsatsen i engelska, en mycket glad överraskning eftersom jag tänkte att det inte alls gick så bra. Jag diskuterade mej igenom det med hjälp av tåg (du vet, tuff tuff när tåget går, nått i stil med det) men det gick ju bra i alla fall. Snart har jag franskaprov och alldeles nyss hade jag engelskt grammatikprov, det gick bra eftersom det var ritkigt lätt för en gångs skull. Franskan är det nog lite värre med men jag får väl ge det en chans i alla fall.

Ryggvärken sitter i svanskotan, fy bubblan vad det inte är skönt. Suttit på kuddar och försökte sitta rakt för att inte känna smärtan som ilar. Beklagade mej för mamma imorse men då fick jag inget medlidande för fem öre. Är det inte det föräldrar är till för? "Tänk på de som har ont jämt", jaja synd om dem men kan inte jag få klaga lite ibland jag också? Tur att det finns bloggar för sånt hihi.

Laddar inför helgen också. Jag ska städa huset, köpa mat och greja fint och mysigt. Brudarna kommer och grillar med mej, wiie så skojsigt. Så hoppas på sol, sol, sol och värme så vi kan sitta ute och mysa på altanen. På sommaren lever livet!

*over and out*

Konfigurerar gre eller pdl.

Otroligt hur mycket som laddas ner/laddas upp/installeras/avinstalleras på en dator under en vecka. Otroligt vad mycket skit jag har i datorn som jag garanterat inte använder. En massa spel, program m.m. som bara ligger där och skräpar. Alltså är det Dagens I-landsproblem. Ganska lätt sånt att lösa eftersom du bara installerar bort dem, så är de ur vägen sen. Kanske får sätta fart med det nu?

1 dag kvar innan det blir lugn och ro hemma och typ 12 dagar innan jag fyller 18. Sen sommarlov, ser väl ganska ljust ut framöver. Hoppas juni blir bra, bättre än maj har varit hoppas jag på. Grejade med mitt krypin, blev det en förbättring?
*over and out*

Ibland om.

Stort svart hål, mörker och ensamhet samtidigt som man är omringad av en massa kärleksfulla människor som vill en väl, tänk vad konstigt det är ibland här i världen. Kluvad och delad.. Ibland vet man inte var orden ska läggas i munnen. Vad man ska tycka eller tänka, säga eller inte säga? Hur många tankar hinner snurra i hjärnan på en sekund? Ett ofantligt antal olika saker hinner tänkas. Orden fastnar på tungan eller så är det bara alldeles tomt i huvudet. Fast ibland kanske man bara ska finnas där, utan att behöva säga någonting. Ge en kram och säga: Jag finns här för dig. Kanske bara de orden som behövs, om inte känslan förmedlar dem automatiskt.

Tankarna strömmar genom huvudet just nu och det var därför jag hamnade här igen. Kanske tar jag åt mig för mycket av andra? Behöver jag tänka på deras saker, men vilken dum tanke egentligen. Klart som tusan att jag måste bry mig, visa att jag finns. Samtidigt som jag funderar på hur mycket man orkar. Hur mycket man orkar ta in innan man trycker sig själv åt sidan. Hur mycket som tappas bort av en själv på vägen? Eller blir man bara stärkt av det? Att veta att man klarade att finnas till, att veta att man kanske var starkare för andra än vad man trodde. Tankarna fortsätter snurra...

Början till nått nytt och slutet på det andra. En helt ny början och ett slut på något annat. Om man skulle titta tillbaka sedan kanske man inte alls hade gjort som man gjorde. Så är det nästan alltid med allting man gör. Om inte OM fanns, vad lätt allt skulle bli då. Man ger och får en massa tillbaka, eller ger man bara och får inget tillbaka? Så vill jag inte tänka, nästan allt man ger kommer man att få tillbaka. Någon gång... om några timmar, en dag, flera månader eller ett antal år senare. Allt som du vill att människorna ska göra för dig ska du också göra för dem. Var det inte så han sa?