Imorgon smäller det!


Jag upptäckte nu när jag skulle lägga upp bilder från påsklägret att de ligger på min kraschade hårddisk. Typiskt! Som tur är hade jag några sparade på bloggen men det är långt ifrån alla och de är inte original. Men bättre med lite bilder än inga alls.

Förlusten igår gjorde ont i hjärtat, att inte komma längre än till kvartsfinal känns som något ingen är nöjd med. Tydligen var vi inte bättre än så här, man ska inte skylla på något men domsluten och puckarna ville inte studsa åt vårt håll. Samtidigt tror jag det är en lärdom, man kan inte alltid vara bäst. Ibland är man lite sämre, för att sedan resa sig igen och visa var skåpet ska stå.
Nästa år tar vi dem!

Efter en hel dag på kansliet idag tillsammans med Diana, så ska det bli skönt med lite välbehövlig sömn. Vi kopierade upp 240 häften med 5 sidor i varje plus lite laminering. Det tog tid! Men väl klara så kände vi oss duktiga. Diana skulle vidare till biskopen på middag tillsammans med indianerna och jag skulle möta upp Erik innan han åkte tillbaka till Oslo.Det är kanske tur att jag åker på läger så jag inte kommer ha tid att sakna honom så jättemycket.

Jag ser fram emot imorgon. Vi kommer fira mässa på länk ner till Ecuador på påsknatten och har indianer med oss här plus alla deltagare/ledare. Detta kommer bli fantastiskt skoj!

Torsdag närmar sig med stormsteg.

Jag har strosat runt på Karlstads gator idag. Jag fick med mig Erik med på att handla massa saker till ett kommande projekt på påsklägret. Jag hittade även en detalj till min påsksupé utklädning. Myrorna och Röda korset är najs när man vill fynda billiga saker. Även H&M fick ett besök inför påsklägret. Jag längtar och laddar till på torsdag!

De där små ögonblicken.

Meningen var att jag igår skulle hjälpa till i Karlstad med förberedelser inför påsk. Men det gick inte, jag vaknade med huvudvärk och yrsel på morgonen. Typiskt! Senare efter massa vatten och lite mer sömn var det borta, så jag hoppas på att det bara var lite sommartid som spökade.

Eftersom jag blev hemma så fick jag hjälpa till lite med mammas dagbarn. Jonathan var min favorit förut, nu hade vi nog inte sett varandra på närmare ett år. Han tittar lite konstigt på mig först men sen sätter igång och pratar och busar som vanligt. Gullunge!