Frida

Ibland är jag så rackarns stolt över vad vi gör för varandra och vad kyrkan kan bidra med. En mötesplats där unga och gamla möts. Där vi tar oss tid att lyssna. Ett samtal som får äga runt utan avbrott. Gudstjänsten blir en lek där vi får mötas ansikte mot ansikte. Den här bilden gör mig tårögd. På våra egna villkor får vi närma oss det gudomliga.

Jag satt längst bak under gudstjänsten. En fotograf som försökte göra sig osynlig men ändå ta bra bilder. Under gudstjänsten kom en pappa bak till mig och viskade "Dop, går det att göra spontant? Typ idag?". Självklart, svaret kom mer naturligt från mig än jag trodde. Jag smög fram till vaktmästaren och frågade. "Tja, men varför inte?". Gudstjänsten var över. Kyrkkaffet började och det blev dop, och ett minne för livet för alla som var med. Otroligt innerligt. Tacksam.