Om mod att våga och mod att känna.

Så blev det återigen påsk. Lyckan är att få gå runt på Sandvikengården, andas värmländsk luft och umgås med kloka människor. I skogarna utanför Edane känner jag mig hemma. Sedan 2004, med uppehåll för en påsk som firades i Taizé, har mina påskar firats tillsammans med unga människor från Svenska kyrkans unga. Påsken har kommit att betyda mycket och det är där som jag till stor del har funnit och utvecklat min tro. Där har jag fått finna trygghet och utmanats. Det är häftigt att få följa en barn- och ungdomsorganisations utveckling. Jag är stolt över det jag själv har bidragit till och det som vi har skapat tillsammans. 

Av olika skäl blev det ett kortare läger för mig i år. Från en Skärtorsdagskväll till en Påskdagsbrunch, på något sätt känns det ändå bra. Jag fick energi, hopp och mod att återgå till vardagen. Några frågor bär jag med mig mer än andra efter lägret. "När var du modig senast?". Fundera på den? När var du modig senast? Till slut kom jag på mitt svar men jag fick tänka länge. Vad är ondska? I tider som dessa är det lätt att komma på en mängd saker - krig, terror, hat, våld, ensamhet. Fast vad betyder det egentligen? Vad är känslorna bakom orden och hur uppkommer dem? Vilka rädslor bär jag med mig och hur påverkar dem mig? Långfredagen var speciell i år. Känslorna från veckans terrordåd i Bryssel fanns kvar. Godhet har makt över ondskan. I Långfredagens allvar stannade jag upp och vågade känna. Beröras. I kvällsandakten kom tårarna.
 
Brödet som vi bryter är en enda kropp, så är vi fastän många. En enda kropp och alla delar vi ett och samma bröd. Hur bidrar jag i världen? Hur påverkar världen mig? Nattvardens ord tar tag i mig och stannar kvar. I oroliga tider finner jag en tröst i att vi är många. Många kloka som vill gott. Många tappra som vågar säga ifrån. Många modiga som vågar. Utan påskfirande på Sandvikengården undrar jag var jag hade varit idag. Kanske hade jag inte suttit på en kontorsstol i Oslo och varit trött efter ett babycafé. Det är nog tur att jag aldrig får svaret på den frågan.
 
Tack fina Skukarlstad för fantastiska dagar. Det ger energi för en vår som kommer fyllas med arbete och måsten. Mitt i det skapas energi att våga vara modig, för annars är jag ingen människa utan bara en liten lort.

Om du vill ha en idiot, håll din hand i min.

Så fort vi ses kommer det där pirret i magen. Den där känslan när jag ligger i dina armar att det är här jag ska vara. Den känslan är oslagbar. Jag har alltid skrattat åt dem som tycker att det är slitsamt och kämpigt att vara ifrån varandra i några dagar. Jag har tänkt att dem borde skärpa sig och att dem borde sluta prata om den andra personen. Det borde vara skönt att vara ifrån varandra och få nya intryck och samtalsämnen, så har jag alltid tänkt. Sen kom den där dagen, helt plötsligt är jag själv där. Jag som var en självständig människa som tänkte att jag inte behöver ta hänsyn till någon annan än mig själv. Som när som helst bara kunde följa med på saker och kunde boka upp mig hur mycket som helst. Helt plötsligt tycker jag att det är jättejobbigt att vara ifrån den där norrmannen i några dagar. Jag skrattar åt min fånighet, skickar iväg den där godnattpussen i ett sms, väntar otåligt och får ett leende på läpparna när jag får ett svar.
 
Jag är fortfarande en tjej med skinn på näsan, med vissa principer och spontanitet. Det är bara det att han som tagit plats i mitt liv och i mitt hjärta också ska få utrymme. Det är nog nyttigt för mig, att inte bara prioritera mig själv och det jag vill. Att lära mig att slappna av och vara ledig. Det kanske är rätt tid i livet, jag är öppen för att satsa. Bära eller brista. Det är en läskig känsla att kasta sig ut i nya upptäckter och att våga satsa. 
 
Tack för att du valt just mig. Tack för att du står ut med en vimsig, ambivalent, klantig brud från de värmländska skogarna som i tid och otid pratar alldeles för mycket. En tjej som tjatar om Harry Potter, som måste hoppa i trappor, som kittlas och tvingar dig att lyssna på svensk musik. Tack för att du lär mig mer om sport, introducerar mig till ny musik och berättar allt om Norge. Du ger mig ett nytt sammanhang i brunost- och lusekoftelandet. Du är så omtänksam, rolig, social och smart. Jag är så glad i dig.
Og jeg veit det er umulig å bli lei av deg.
Jeg blir så sinnsykt gira når du ringer meg.
Si hva skal jeg med tinder, jeg vil binde meg nå.
Så si meg hva du vill. Si hva du vil bare du er min. Fan va bra.