Om en regnig onsdag i Oslo.

Det här är en sådan dag när det är extra skönt att få vara hemma, lyssna på schysst musik och dricka vin. Vi har haft planeringsdag med jobbet och jag tänker att sådana dagar alltid är svårt att få dem att bli kreativa. Vi fick i alla fall en hösttermin planerad i stora drag, det uppdraget lyckades vi med.
 
Jag firade mässa ikväll, som onsdagarna brukar innehålla. En stunds reflektion i vardagen, en stund att få landa i nuet och fundera över livets stora och små ämnen. Just tystnaden i gudstjänsterna är något jag mer och mer uppskattar. Jag får vara själv med mina tankar en stund, Gud och jag får dela dem tillsammans. 
 
Denna kväll spenderar jag tillsammans med litteratur, efter mycket om och men och krångel lyckas jag få ihop mitt slutbetyg som legat och släpat efter i flera år nu. Det är väldigt lite som ska till för att jag äntligen ska kunna söka de universitetskurser jag vill. För att göra en lång historia kort kan man säga att jag skulle läsa upp en kurs under sommaren när jag slutade gymnasiet, jag flyttade till Norge och kursen blev aldrig läst. Men nu, äntligen. Nu ska jag få till det där pappret som tydligen ska avgöra om jag är kompetent nog att läsa vidare på annat än folkhögskola. Det firar vi med några nötter tycker jag.
 

Om att visionera tillsammans.

Det kan upplevas som vilket rum som helst. Ett rum med några datorer, människor, en projektor, godis och dålig luft. För mig är det här ett rum som jag hämtar energi i. Jag får vara med och visionera kring ett arbete som ligger mig som varmast om hjärtat. Jag trodde jag skulle tröttna för längesedan på det här sammanhanget men det ger mig fortfarande otroligt mycket glädje. Jag spenderar min helg tillsammans med en styrelse som vill driva framåt och tänka nytt. Det är en styrelse som filosoferar kring nya metod och områden att utveckla. 
 
I april börjar en ny period i mitt liv. Då börjar ett liv när jag inte kommer befinna mig i ett styrelserum. Då börjar ett liv när mina helger inte kommer anpassas efter en årscykel som handlar om läger och utbildningar. Jag inser att jag kommer behöva skaffa ett substitut till mitt tioåriga engagemang i Svenska kyrkans unga. Fram till dess tänker jag försöka ta vara på varje möte, varje uppdrag, varje protokoll och varje nya idé som vi kommer på. Och så ska jag försöka förstå att jag kommer att lämna ett sammanhang som ligger mig så varmt om hjärtat.