Om att inte uppdatera sin blogg.

Mina övriga sociala medier, såsom Twitter - Instagram - Facebook - Path etc. tar över mitt bloggande. Jag ser tillbaka på många år att skrivande på bloggen, den talar om olika tider i livet med olika behov. Jag har använt den för att skriva av mig, för att dela känslor och för att skriva ner minnen.
Förhoppningsvis kan bloggen fortfarande få vara det, jag önskar att det fanns mer tid och intresse för att skriva i den men just nu är det intresset lågt. Det är enklare att kolla av andra medier än just bloggen. 
 
Att blogga ska vara lustfyllt, engagerat och spännande. Annars kan det kvitta. Just nu känner jag att det kan kvitta, men att fortfarande ibland hålla den vid liv fyller ett syfte. Bloggen ersätts med uppdateringar på andra ställen, det känns helt okej. 
 
Facebook: Frida.elisabeth.johansson
Twitter: FridaJohanss0n

Om att jag snart får ropa Äntligen Kyrktant!

Äntligen är våren här! Bort med vinterjackan, fram med höga klackar och vårskor, på med solbrillor och färgglada strumpbyxor. Efter påsklov i Värmland med traditionsenligt Påskläger med Svenska kyrkans unga på Sandvikengården och några lata dagar i Kil är jag tillbaka i Stockholmsområdet igen. Helgen spenderas i Sundbyberg, en skön avslutning på lovet med tjejhäng.

Om några månader tar livet ett annan vändning. I juni blir jag utbildad pedagog och snart ska jag göra allvar av jobbsökandet. Det är skönt att veta att sommarjobbet är fixat, det blir en sommar till i Eksjö med orienteringskonfirmander. Hösten är ännu oviss och det är rätt skönt. Att inte veta gör ju att världen ligger framför mig, jag kan välja och vraka på ort men lockas av en lite större stad. Vi får se vart flyttlasset går nästa gång. Jag har ingen oro, arbete löser sig alltid på något sätt och backup-planen att ströjobba i Stockholm/Oslo finns alltid i bakhuvudet.