Om en tid av resande.

Jag är inne i en period när jag flänger och far en del. För tre veckor sedan hade jag en ledig helg, det dröjer ytterligare fem innan nästa kommer. Det är många turer till Värmland, ofta med kyrkans ungas som anledning. Det finns även andra resmål som är inräknade, denna helgen spenderar jag halva tiden i Västerås och halva i Värmland. Nästa helg åker jag helt oväntat till London med en konfirmandgrupp från min praktikförsamling, fantastiskt roligt! Sen är det Påskläger och årsmöte ihop med andra kurser. SJ sköter allt som oftast sitt jobb som tur är, annars hade jag nog tröttnat på tågen men nu är det en period när det är få förseningar och det tackar jag för.

Jag gillar att resa, trots att det många gånger blir samma sträckor. Resan till och från ställen är både förberedelsetid och tid att reflektera, plugga lite extra. Genom resor sker utveckling, detta är en vår av resor både fysiska och psykiska. Jag inser mer och mer vilken sorts människa och pedagog jag vill vara. Jag utvecklas genom mina resor, hela livet är en ständig resa på utvecklingens järnväg.

Om en dag full av kaffedrickande.

Trots att min dag borde ha varit allt annat än effektiv har jag lyckats. Trots att min dag har varit fyllda av fika och kaffekoppar har jag lyckats att skicka massa mail, skrivit, läst och varit ute på en springtur. Det är skönt med dagar som borde varit ineffektiva men som blir effektiva.

Eftermiddagen startar med styrelsemöte för skolans idrotts- och fritidsförening SFIFF, och fortsätter med mässa i Uppsala domkyrka och därefter studiebesök. Go with the flow.

Om Livet värt att leva.

I en veckas tid har temaveckan Livet värt att leva gått av stapeln i Karlstads stift. Jag har befunnit mig i fjällen och enbart kunna följa veckan på Twitter fram tills igår. Igår fick jag möjlighet att lyssna på simmaren Anders Olsson i Säffle kyrka. Det var en helt fantastisk föreläsning om att inte ge upp, att inspirera och sprida glädje. Han sade bland annat att "det viktigaste är att man försöker, då har man redan vunnit och gjort den största vinsten". Ingenting kändes omöjligt när jag lyssnade på hans livsberättelse, jag ska tänka på de ord son han delade under resten av terminen. Ingenting är omöjligt.

Jag har funderat denna vecka på vad som gör att livet är värt att leva för min egen del. Jag fann några nyckelord i mina funderingar i alla fall. Glädje och skratt är två av dem. Jag skulle nog påstå att jag skrattar riktigt sådär nerifrån magen nästan varje dag, det gör livet värt att leva. Att jag får ha min familj och vänner runt mig, det gör livet värt att leva. De förgyller min tillvaro konstant genom närhet, gemenskap, glädje och kärlek. Att jag får möjlighet att sjunga och lyssna på musik gör livet värt att leva. Att musiken får spela en stor roll i mitt liv. Att jag får möjlighet att utöva och utveckla min tro och relation till Gud gör livet värt att leva. Att jag får vara en del av Svenska kyrkans unga gör livet värt att leva. Att jag får möjligheten till att utveckla mig själv och min yrkesroll gör livet värt att leva, att jag för utmana mina gränser och finna mina egna pedagogisk fotspår.

Livet värt att leva är för mig att se ett barn skratta, att få fotografera en hel eftermiddag, att laga till och äta lite extra god mat, att se unga människor utvecklas, att åka skridskor på Mälaren, att njuta av solen på en balkong med en bok. Det finns många saker i världen som gör livet värt att leva. Ta vara på dem.