Om att vara ner fast ändå uppe.

Efter en helt fantastisk helg förra helgen startade veckan med feber. När det började bli bättre i kroppen var huvudet inte med. Just nu är jag inne i en period när jag inte känner mig särskilt motiverad till någonting. Egentligen är det konstigt det där. Min brist på min motivation. Jag har egentligen inte någonting att klaga på. Jag känner mig omtyckt, älskad, min familj mår bra, jag bor fint, min ekonomi är stabil och jag jobbar heltid.
 
Jag tänker ibland att jag bara kan ruska av mig saker. Jah är så bra på att hamna i en spiral där jag nästan bestämmer mig för att vara negativ och nere. Jag önskar att jag inte hade den ocharmerande egenskapen. Kanske ska jag jobba en del på det under året, och resten av livet också. Såklart behöver ingen vara på topp hela tiden, det är rent av omöjligt men jag saknar lite inställning. Inställningen av "det handlar om inställning". Just nu skiter jag lite i det och det är väl det som är problemet.
 
2017 är året då jag ska satsa på att vara lite modigare. Redan nu känner jag att det börjar växa lite mod i mig. Några beslut är fattade, andra saker är helt öppna. jac provar i alla fall. Ibland får det vara gott nog.

Kommentera här: