Frida

Så fort vi ses kommer det där pirret i magen. Den där känslan när jag ligger i dina armar att det är här jag ska vara. Den känslan är oslagbar. Jag har alltid skrattat åt dem som tycker att det är slitsamt och kämpigt att vara ifrån varandra i några dagar. Jag har tänkt att dem borde skärpa sig och att dem borde sluta prata om den andra personen. Det borde vara skönt att vara ifrån varandra och få nya intryck och samtalsämnen, så har jag alltid tänkt. Sen kom den där dagen, helt plötsligt är jag själv där. Jag som var en självständig människa som tänkte att jag inte behöver ta hänsyn till någon annan än mig själv. Som när som helst bara kunde följa med på saker och kunde boka upp mig hur mycket som helst. Helt plötsligt tycker jag att det är jättejobbigt att vara ifrån den där norrmannen i några dagar. Jag skrattar åt min fånighet, skickar iväg den där godnattpussen i ett sms, väntar otåligt och får ett leende på läpparna när jag får ett svar.

 

Jag är fortfarande en tjej med skinn på näsan, med vissa principer och spontanitet. Det är bara det att han som tagit plats i mitt liv och i mitt hjärta också ska få utrymme. Det är nog nyttigt för mig, att inte bara prioritera mig själv och det jag vill. Att lära mig att slappna av och vara ledig. Det kanske är rätt tid i livet, jag är öppen för att satsa. Bära eller brista. Det är en läskig känsla att kasta sig ut i nya upptäckter och att våga satsa. 

 

Tack för att du valt just mig. Tack för att du står ut med en vimsig, ambivalent, klantig brud från de värmländska skogarna som i tid och otid pratar alldeles för mycket. En tjej som tjatar om Harry Potter, som måste hoppa i trappor, som kittlas och tvingar dig att lyssna på svensk musik. Tack för att du lär mig mer om sport, introducerar mig till ny musik och berättar allt om Norge. Du ger mig ett nytt sammanhang i brunost- och lusekoftelandet. Du är så omtänksam, rolig, social och smart. Jag är så glad i dig.