Frida

Så blev det återigen påsk. Lyckan är att få gå runt på Sandvikengården, andas värmländsk luft och umgås med kloka människor. I skogarna utanför Edane känner jag mig hemma. Sedan 2004, med uppehåll för en påsk som firades i Taizé, har mina påskar firats tillsammans med unga människor från Svenska kyrkans unga. Påsken har kommit att betyda mycket och det är där som jag till stor del har funnit och utvecklat min tro. Där har jag fått finna trygghet och utmanats. Det är häftigt att få följa en barn- och ungdomsorganisations utveckling. Jag är stolt över det jag själv har bidragit till och det som vi har skapat tillsammans. 

Av olika skäl blev det ett kortare läger för mig i år. Från en Skärtorsdagskväll till en Påskdagsbrunch, på något sätt känns det ändå bra. Jag fick energi, hopp och mod att återgå till vardagen. Några frågor bär jag med mig mer än andra efter lägret. "När var du modig senast?". Fundera på den? När var du modig senast? Till slut kom jag på mitt svar men jag fick tänka länge. Vad är ondska? I tider som dessa är det lätt att komma på en mängd saker - krig, terror, hat, våld, ensamhet. Fast vad betyder det egentligen? Vad är känslorna bakom orden och hur uppkommer dem? Vilka rädslor bär jag med mig och hur påverkar dem mig? Långfredagen var speciell i år. Känslorna från veckans terrordåd i Bryssel fanns kvar. Godhet har makt över ondskan. I Långfredagens allvar stannade jag upp och vågade känna. Beröras. I kvällsandakten kom tårarna.

 

Brödet som vi bryter är en enda kropp, så är vi fastän många. En enda kropp och alla delar vi ett och samma bröd. Hur bidrar jag i världen? Hur påverkar världen mig? Nattvardens ord tar tag i mig och stannar kvar. I oroliga tider finner jag en tröst i att vi är många. Många kloka som vill gott. Många tappra som vågar säga ifrån. Många modiga som vågar. Utan påskfirande på Sandvikengården undrar jag var jag hade varit idag. Kanske hade jag inte suttit på en kontorsstol i Oslo och varit trött efter ett babycafé. Det är nog tur att jag aldrig får svaret på den frågan.

 

Tack fina Skukarlstad för fantastiska dagar. Det ger energi för en vår som kommer fyllas med arbete och måsten. Mitt i det skapas energi att våga vara modig, för annars är jag ingen människa utan bara en liten lort.