Om att det så sakteliga blev 2016.

Jag saknar att blogga eller snarare så saknar jag att se tillbaka i bloggen och läsa gamla inlägg. 2016 får väl bli året när jag återtar bloggen och gör det till min grej igen. Att skriva är ju bland det bästa jag vet, det borde motivera mig.
 
Jag visste att 2015 skulle bli ett annorlunda är för att min tid som ordförande i kyrkans unga och styrelseledamot skulle ta slut. Trots att det var i början av året så har det präglat det en hel del. Stunder av saknad och stunder av funderingar har funnits men det känns ändå som rätt beslut. En organisation formas av sina ledare och nu var det min tur att ge plats åt andra.
 
Kanske av ovanstående anledning och mer tid i livet skapades ett nytt "intresse". 2015 blev året när jag dejtade som aldrig förr, som det har skrattats åt det fenomenet. Kul har det varit och konstigt nog har det lärt mig en hel del saker om mig själv. Vem jag är och vill vara. "Kan jag ringa eller är du på dejt?" eller "Den där killen Frida träffade när vi var i London, går det bra? Eh..vem menar du?" Dessutom gav det ju resultat och utdelning eftersom jag har fått spendera ett halvår med Norges beste gutt, som jag såklart tror och hoppas på kommer bli tlll många fler halvår.
 
Mål för 2016 då? Jag siar om framtiden att jag kommer vara kvar på samma jobb ett år till, fixa allt som ska fixas hos Tre Trappor Upp och jag ska bli bättre på att avsluta projekt som jag har påbörjat. Ett mål med det här året är att jag ska ta tag i gitarrspelandet och spanskan. Dessutom vill jag att kameran ska användas minst en gång i veckan. Tidigare mål som inte har uppnåtts för nu en ny chans. Klyschan "nytt år, nya möjligheter" får hänga med en stund till.
 

Kommentera här: