Frida

Tider bara rusar iväg, det känns som att januari har varit väldigt lång men samtidigt känns det som att jag inte hinner med någonting. Det är full fart på jobbet och i privatlivet, jättekul och också påfrestande. Att få en möjlighet till paus och vila är viktigt. Att säga nej till roliga saker är ibland svårare än vad jag egentligen förstår. Fast känslan av att vara på resa och upptäcka nya saker är spännande. En så stor del i mitt liv handlar nog om just det, att få uppleva resan och att med den utvecklas som människa. Det är en klyscha att använda sig av givna ordspråk men jag lär så länge jag lever och det är jag glad för. Jag är tacksam över att få leka och få skratta. Att hoppa i lövhögar eller göra en snöängel. Att spontant träffa vänner för en spelkväll eller ligga i en kyrkbänk och se upp i taket. 

 

I samma anda läser jag Underbara Claras blogg och fastnar för ett så fantastiskt inlägg. Jag läser det om och om igen och blir lika berörd. Som jag känner igen mig. Att sitta på en buss och se någon annan bli glad. Att det lilla leendet mellan två människor kan göra att hela jag fylls av bubblor. Om ni ska läsa något den här veckan så ska ni läsa det här.