Frida

Två år i Sigtuna har passerat. Det har varit år som har utmanat och utvecklat mig som människa, ledare och kristen. Jag har skrattat, gråtit, sjungit, fotograferat, predikat, twittrat, filosoferat och studerat. Det har varit år av gemenskap, kortspel, fågelskådning, bastu, lekar, gudstjänst, sena kvällar, friluftsliv, teknikberoende, gofika, bråk, glädje och kärlek. Jag har mött otroligt många fina människor, nya bekanskaper och gamla som fått växa. Mina två år hittills på kullen har gjort mig till en säkrare människa i mig själv, en Frida som vågar stå upp för sig själv och andra. En tjej som fått ännu mer skinn på näsan, och närmare till gråt. Två år i Sigtuna har utvecklat min relation till Gud och kyrkan. Jag har fått engera och blivit engagerad, inspirera och blivit inspirerad, diskutera och blivit diskuterad, dramatisera och blivit dramatiserad, fotograferat och blivit fotograferad.

Det har blivit sena vårkvällar på balkongen med kortspel, jag har fortfarande inte lärt mig att spela plump utan att torska men någon gång kanske det vänder. Det har varit skratt så att hela magen gör ont. Det har varit många stunder av musik och sång i Ansgar, kyrkorummet på skolan. Sångstunder som fått mitt musikhjärta att slå av glädje och fått håren på armarna att resa sig. Änderna har velat äta upp mig flera gånger, men än har de inte lyckats. Skogen och naturen har utmanat mig, skitig har jag varit och jag har lärt mig att till en viss del tycka att det är kul att duscha. Nattliga äventyr med bad, målning av bilar, sova på konstiga ställen, kurragömma i trånga utrymmen och promenader längs strandpromenaden är annat som Sigtuna bjudit på.

Relationen till Stockholm har stärkts och vi har en väldigt vacker huvudstad som bjudit på många äventyr. Jag har åkt segway genom stan, upplevt magiska konserter, genomfört fågelterapi på hötorget, gått i demostrationståg, kört bil i rusningstrafiken och utvecklat Gul-bil-leken. Upptäckt Sverige är något som jag också har gjort, allt från Norrland till Skåne har fått sig en dos av mig. Det har varit många bil i bil och buss, från Söder till en bit upp i Sverige. Värmland-Dalsland-Västergötland-Bohuslän-Småland-Halland-Skåne-Södermanland-Närke-Uppland-Västmanland-Gästrikland-Dalarna-Hälsingland-Medelpad.

Jag har bundit samman skolans och livets kunskaper, jag har fått verktyg för att arbeta med grupproccesser och ledarskap. Det tog mig lång tid att knäcka koden för folkbildning, och nu ser jag på mycket med andra ögon. Det fanns stunder där allt inte har varit kul, vissa dagar har jag funderat på vad jag har tagit studielån för. Vissa dagar har jag bara velat vara på mitt rum och dragit täcket över huvudet. Fast de där dagarna har inte varit särskilt många, jag har lärt mig att saker och ting handlar om inställning. Det är jag själv som avgör om saker kommer bli givande eller inte, det är min inställning som avgör om jag kommer utvecklas eller inte, det är jag själv som bestämmer om jag kommer få kul eller inte. Mycket har jag gjort, många har jag träffat, mycket har jag lärt mig, mycket har jag suckat åt, mycket har jag skrattat åt, många har jag sjungit med, mycket har jag gråtit för, många har fått plats i mitt hjärta.

Till hösten är det tid för nya mål och utmaningar, församlingspedagogen ska få en dos av Värmland. Fast först, tid att njuta av sommarens sköna dagar.