M.M (makalös måndag)
Karlstad väntade mig vid två tiden då jag åkte upp till Sabina för att bara hänga och snacka ikapp oss efter min utlandsvistelse. Jag möts av ett enda stort leende och en massa, jag är så glad att se dej, och vi börjar prata. Jag ger henne en present som hon tackar för minst tusen gånger. Sen ringer Lars och frågar om han och en kompis får komma över för att spela lite Mario Cart med oss två och det är vi på. Det dröjer en stund och sedan när de dyker upp har de med sej över fyra kilo(!) godis till lägenheten. Ät på var ordern och det gjorde vi minsann. Men efter ett antal godisbitar börjar faktiskt illamåendet komma och det är inte alls mysigt.
Vi lirar Mario ett tag innan jag inser att jag måste gå för att hinna med bussen. Under denna tid har vi faktiskt hunnit spela ett antal pokeromgångar också och Stefan hade också hunnit komma dit. Förresten måste jag bara berätta om Lars och Backies alla ljud de har för sig när de spelar Mario. Det är massa stön, flåsande, åååh, neeej, jaaaa, mer stön, hoppande och skuttande och suckande och jag vet inte allt. Man borde spela in det och sedan låta någon gissa på vad de gör för något. Vore grymt kul att se folks ansiktsuttryck då!
Men åter till bussen. Jag hann i god tid trodde jag och stod och väntade fint på stadsbussen men inte kommer det någon buss inte. Jag väntar lite till men tittar sen i tabellen och ser att bussen inte gick. Jag kommer missa tåget inser jag och ringer till Sabina. Hon och Stefan slänger sig i bilen för att hinna köra mig när tåget går om sju minuter. Jag inser att jag inte hinner till det och följer med dem till Willys för att handla istället för att fördriva tid till bussen går. De handlar rätt snabbt och kör mig till stan för att jag ska kunna hänga på Mc under tiden. Men då som en räddande ängel hör Sandra av sig och vi bestämmer ett biobesök. Hon slänger sig i bilen på väg till Karlstad, jag inhandlar godis. Vi köper biljetter och ser Jumper som jag inte ångrar. Sicken dag ni.