Frida

Några år senare insåg jag att jag inte bara kunde lämna kyrkan, den hade hela tiden varit den där tryggheten att umgås på. Skolan var det till viss del men kyrkan är en speciell plats. En speciell plats som jag alltid kommer ha mitt hjärta på.  Många vänner har jag också fått inom kyrkan, det skapas alltid speciella relationer och förtroendet är stort och hjärtligt. En helt underbar plats helt enkelt.

Många, många minnen har skapats på olika läger. Höstmötet, Styrelseresor, Ku-läger, Påskläger, Camp m.m.
Hela tiden kan jag plocka underbara känslor som hela tiden finns i kyrkan.

STUK - vår egen innebandy turnering. 



Påskläger 2005.

Ku läger i somras - ett gäng åkte iväg och bodde i skogen en helg.

CAMP O6 - shit vilken upplevelse, friluftsläger på sommaren!

Det kan låta överkristligt men det är verkligen så att kyrkan är en sammansatt gemenskap. Just ordet gemenskap passar så oerhört bra. I kyrkan kan man vara sig själv!

Ku, som ungdomsgruppen heter i Kil, är en plats dit jag alltid kommer att komma tillbaka till. Jag tror inte att det spelar någon roll hur gammal jag blir, där hör jag alltid hemma. Den gemenskapen mellan äldre och yngre människor är fantastiskt. 

Att jag 2005 för första gången fick chansen att vara med i Distriktsstyrelsen för SKU var hur coolt som helst. Lilla Frida från Kil blir ordinarie ledamot och nu sitter jag vald på två år som ledamot. Det känns som världens häftigaste grej!
Att få den tilliten direkt är makalöst. Jag är evigt tacksam.Men nu avslutar jag genom att säga:
Svenska Kyrkans Unga, tja la la!