Om att känna pirret i kroppen.
En oändligt lång vinter. Så kändes den. Trots att det var massa snö, ljust och vackert ute så var den evigt lång. Nu har det börjat smälta. Fåglarna kvittrar. Det är fortfarande kallt men det finns hopp. Hopp om varma sommarkvällar, kaffekoppar i solväggen
och nätter som aldrig tar slut.
Det är i knutpunkten mellan vinter och vår, det är då pirret i kroppen startar. Jag har ett nytt jobb och trots virrvarr, märkliga upplägg, nya uttryck och kollegor, rutiner och system så börjar det lossna. Jag förstår mer och mer.
Det pirrar i kroppen över kärlek och förväntningar. Över livet och det magiska i ljuset som sakta men säkert återvänder.
