Om hur svårt det är att få diskutera.

Det är dagligen spännande att bo i ett annat land. I ett sammanhang där jag dagligen möter amerikaner, svenskar och amerikaniserade svenskar. Amerikanerna är intresserade. De frågar, undrar, ifrågasätter och blir nyfikna. De vet vad de tycker och är inte rädda för att säga det men det innebär inte att de inte kan lyssna på en annan åsikt. Här handlar det inte att vinna över någon på samma sida utan här blir diskussionen i sig viktig. Det är befriande. Det sätter saker på sin spets, särskilt i förhållande till mitt svenska sätt att tänka. 

Vi (jag generaliserar) blir
 alldeles för lättkränkta i Sverige. Det går inte an att ha olika åsikter utan att det blir pajkastning ganska snabbt. Vi ska alltid utse ett rätt och fel i alla frågor. Om allt från vilken mjölk som ska köpas till de stora frågorna. Det är fånigt att det inte kan finnas en öppenhet i att vi faktiskt får ha olika åsikter. Det är typiskt svenskt att hålla med någon annans åsikter och sedan muttra när personen har gått därifrån, när konversationen redan är avslutad. Amerikanarna är bra på att fråga "And how about you? What do you think?". 
 
Jag hoppas att jag tar till mig mer av amerikanarna sätt. Jag tror faktiskt att jag redan har gjort det. Jag har blivit bättre på att lyssna, stå på mig och faktiskt både ta in olika åsikter men också kunna debattera utifrån vad jag tycker. I valtider som just nu känns detta ännu mer aktuellt. Den dagliga träningen i att tycka saker, våga lyssna men ändå inte tycka att samtalet ska gå ut på att vinna över någon till den ena eller andra sidan. 

Kommentera här: