Om när det är blurrigt i vardagen.
Just nu är det fullt ös medvetslös på jobbet. Som alltid i november inför julmarknad och Lucia. Varje år. Oavsett arbetsplats. Det är superkul men samtidigt snurrar jorden väldigt fort dessa höstmånader. Lite burrigt blir det. Jag älskar tempot. Ständiga flödet av människor på jobbet. Nya möten. Nya namn. Roliga barn att hänga med. Fina föräldrar att prata med. Jag övar engelska med gäster i caféet som börjar bli mer än bekanta. Det är oerhört roligt att jag jobbar i en levande församling där strömmen av människor är stor och där nya människor kommer in varje dag.
Det är utvecklande för mig att öva på mina mingelskills och att knyta nya kontakter.
Jag längtar efter julbasaren nästa helg med en skräckblandad förtjusning. Såsom varje år. Nu på ett nytt ställe, i en ny stad. Fast det är julmarknad. Som varje år.
