Om att alltid leverera.

Den blomstertid nu kommer, med lust och fägring stor. 

I tider av skolavslutningar och student kommer aldrig undringarna över mig. Detta med betyg, är inte det ett väldigt märkligt fenomen? Någonstans, i en högre ort, beslutas det hur systemet för att sätta betyg på människors kunskap ska gå till. Vem ska få ett A eller E? En tydlig anledning till att jag aldrig blev lärare var just de där bokstäverna, hur ska jag kunna bedömma om någon annan har fått med sig tillräcklig kunskap inom ett område.

Motivationen till att få tillräckligt fina betyg för att kunna bli det du vill kan se olika ut. Hos vissa är den enorm, hos andra finns det inte alls och ibland kommer det inifrån liksom andra gånger utifrån. Närstående/föräldrar som berättar för barnen att om du får så och så många höga betyg får du så eller så mycket pengar. Är det så vi vill att kunskap ska inhämtas? Ska vi bli förtrogna med ett ämne för att vi får 1000 kronor för det? 
 
 

Kommentera här: