Om Frida, församlingspedagogen.

"Hej, det är jag som är Frida. Pedagog här i kyrkan."
"Hej, Frida. Jag jobbar här."
"Ja, det är jag. Hej, Frida heter jag och är pedagog i kyrkan."
 
Jag börjar lära mig de olika sätten att möta människor. Jag inser att det sannerligen är en träning innan man blir bra på det, innan man tar för sig och innan det kommer naturligt. Jag tänker att jag genom mina tidigare uppdrag har fått öva på detta men det är skillnad att göra det då och då och göra det flera gånger varje dag.
 
Att öva sig i socialt arbete behöver vi nog alla, vi är ju människor och kanske bland de socialaste av varelser. Vi är inte skapade för att klara oss själva, vi kan göra det men det är inte meningen. I min roll som kyrka märks det tydligt vad socialt arbete handlar om. Att möta människor i både glädje och sorg är viktigt, att våga tala om det som är både lätt och jobbigt. Jag blir bättre, för varje gång jag säger hej till någon så blir jag bättre på att möta den människan där den är.
 
"Har vi setts förr? Hej. Frida, församlingspedagog."

Kommentera här: