Om en tid av resande.

Jag är inne i en period när jag flänger och far en del. För tre veckor sedan hade jag en ledig helg, det dröjer ytterligare fem innan nästa kommer. Det är många turer till Värmland, ofta med kyrkans ungas som anledning. Det finns även andra resmål som är inräknade, denna helgen spenderar jag halva tiden i Västerås och halva i Värmland. Nästa helg åker jag helt oväntat till London med en konfirmandgrupp från min praktikförsamling, fantastiskt roligt! Sen är det Påskläger och årsmöte ihop med andra kurser. SJ sköter allt som oftast sitt jobb som tur är, annars hade jag nog tröttnat på tågen men nu är det en period när det är få förseningar och det tackar jag för.

Jag gillar att resa, trots att det många gånger blir samma sträckor. Resan till och från ställen är både förberedelsetid och tid att reflektera, plugga lite extra. Genom resor sker utveckling, detta är en vår av resor både fysiska och psykiska. Jag inser mer och mer vilken sorts människa och pedagog jag vill vara. Jag utvecklas genom mina resor, hela livet är en ständig resa på utvecklingens järnväg.