Frida

Jag är på väg, mot en okänd plats som det känns som att jag känner till. Jag är på väg till vänner jag mött och nya vänner jag inte vet om att jag kommer få. 

 

Under två veckor kommer jag leva tillsammans med svenskar och ecuadorianer. Jag börjar bli nervös, jag ska representera något större än bara mig själv. Jag ska tillsammans med min resegrupp få en relation att bli starkare och växa, det är lika spännande som det känns läskigt. 

 

Många har genom årens resor sagt att det har hänt något när de har kommit ner och när de har kommit hem igen. En del har lämnat en bit av sitt hjärta i Ecuador, andra menar att hjärtat blev fullständigt. Kanske betyder det samma sak, kanske är det så jag kommer känna när jag kommer hem. I två veckor ska jag få lära mig saker om mig själv, om en ny kultur och ett nytt land, om andra och om livet. Jag kommer utmanas, bli arg och ledsen, bli stolt och glad. Det kommer bli en resa för livet och jag är otroligt glad att jag får chansen. 

 

Om några dagar kan vi ta en ny bild, istället för på en klippa på Västkusten tar vi den på ett berg i Sydamerika. 

Två svenskar och en ecuadorian. Tre människor.