Om att inspireras och vara inspiratör.
Det var mer än två månader sedan jag bloggade. En blogg som är vilande innebär kanske att det inte finns något att skriva, kanske betyder det att sakerna skrivs på andra ställen, kanske finns inte behovet där, kanske finns det helt andra anledningar.
Dag för dag tror jag att jag blir klokare, det är en ganska häftigt känsla att känna. Varje dag finner jag de där guldkornen, jag tror de finns där om vi bara tittar efter och är uppmärksamma. De senaste veckorna har jag blivit inspirerad, av olika människor/händelser/tankar. Det finns mycket ondska i världen, mycket vi inte förstår eller inte vill förstå. Lika mycket ondska som vi tycker att vi ser i världen, minst dubbelt så mycket godhet finns det.
Jag tror vi måste lära oss att våga inspirera och inspireras av varandra mycket mer. Vi måste våga mötas, i våra olikheter och likheter. Vi måste våga samtala, fundera och mötas i varandra.
Jag ska försöka få med mig bloggen i vardagen. För mig har ofta bloggen spelat roll, den har fått vara ett bollplank och jag hoppas att jag nu hittar tillbaka till det.
