Om höstens vemod som uteblir.
Att jag alltid blir bubblig i magen av höst. Eller som den känslomänniska jag är som svänger så fort som svängarna på landsvägen, så kan det också vara helt tvärtom. Sinnesstämningen går fort upp och ner men just nu är det en bubblig sensommar. Med blicken mot en höst som jag ser fram till. Som många år förr har hösten varit nystartens tid.
En ny man i livet. En ny bostad. En ny hårfärg. Ett nytt liv.
På något sätt är det samma Frida som alltid men just nu är det en oerhört glad och tacksam tjej. En tjej som skrattar så hon får ont i magen tillsammans med honom. En tjej som får uppskattning för allt extra hon gör. En tjej som samtidigt oroar sig för världens tillstånd och situationen med röda och gröna länder. Kan jag åka till Stockholm på dop i november? Kommer jag kunna åka hem till mamma och pappa i julen? När kommer gränserna öppnas och om de inte gör det snart, vad kommer det betyda för vänskap- och familjeband?
En ny man i livet. En ny bostad. En ny hårfärg. Ett nytt liv.
På något sätt är det samma Frida som alltid men just nu är det en oerhört glad och tacksam tjej. En tjej som skrattar så hon får ont i magen tillsammans med honom. En tjej som får uppskattning för allt extra hon gör. En tjej som samtidigt oroar sig för världens tillstånd och situationen med röda och gröna länder. Kan jag åka till Stockholm på dop i november? Kommer jag kunna åka hem till mamma och pappa i julen? När kommer gränserna öppnas och om de inte gör det snart, vad kommer det betyda för vänskap- och familjeband?
Om inte en norrman hade tagit mig med storm för några månader sen hade jag gått ner mig rejält. Vem vet vart jag hade bott eller jobbat. Höstens vemod kanske kommer men sensommarens friska luft tror jag fyller själen en stund till. Hans Martin får mig att vilja vara den bästa versionen av mig.
