Frida

Solen skiner utanför mitt fönster. Jag vill kunna ta vara på strålarna, ta vara på värmen och möta världen med ett glatt leende och hoppfullhet. Fast idag är det svårt. Det är svårt att fina glädjen i att få vara en del av allt det fina i världen. I morse när jag vaknade tänkte jag på att det är tur att jag inte har barn, hur skulle jag ha förklarat för dem vilken värld de vaknar upp i? 

Det kan verka dramatiskt, allvarligt och kanske lite töntigt att jag tar resultatet av gårdagens val på så stort allvar. Älskade Sverige, just nu skäms jag. Jag brukar alltid tala gott om mitt hemland. Jag brukar tala gott om att vara utlandssvensk men idag är det svårt. Jag vill tro att kärlek för sin nästa alltid vinner men just nu tappar jag hoppet. Jag försöker vända det till det goda. Kampen startar nu. För den lilla människan. För ett Sverige jag vill vara stolt över. För allas lika värde. För mig är det viktigt. Jag tror på de öppna gränserna. Jag är en del av världen och världen är en del av mig. Det gör att jag måste visa på att det samhälle jag lever i också är en del av det världsvida samhället. 

Jag ska göra vad jag kan för att skapa ett samhälle som tycker att mångfald är det finaste vi kan ha. Jag gör inte skillnad på människor. Det är min förbannande skyldighet.