Frida

Imorgon är en stor dag, efter drygt tre års studier kommer jag lämna Sigtuna med en examen som församlingspedagog. Jag har nu läst ikapp min blogg från den första tiden här på kullen. 

Det kommer tårar i ögonen när jag scrollar igenom alla inlägg som har skrivits de tre senaste åren. Om happenings på kullen, om livet i Stockholm, om de livsviktiga vänner jag fått. Att en skola en bit utanför Stockholm skulle komma att betyda såhär mycket trodde jag inte. I två år har jag bott på skolans internat och mitt sista år har jag bott i Villekulla, i ett annat hus på skolans område med världens bästa kombo. Det har varit berikande på många sätt, tålamodet har provats både en och två gånger men allt har alltid löst sig. 

 

Jag hittade ett inlägg från examensdagen förra året som fritidsledare och får återigen tårar i ögonen. Att gå på fritidsledarutbildningen var början till något stort. Församlingspedagogsutbildningen var runt hörnet och jag kommer ha två utbildningar i bagaget när jag går ut från Ansgarskyrkan imorgon. 

 

Imorgon smäller det. Imorgon ska jag upptäcka hur det känns att vara utbildad församlingspedagog, en professionell kyrktant. Livet på kullen har fått en dos av Värmland och i höst tar livet andra vändningar. Jag ska få flytta tillbaka till mitt älskade Oslo och börja arbeta som församlingspedagog i Margaretakyrkan. Det kommer bli utmanande och utvecklade att få arbeta som det jag har utbildning inom. Att få flytta till en egen lägenhet med vetskapen att jag inte blir utslängd under sommaren. Jag kommer få närmare till Värmland och få börja prata norska igen. Men först ska jag dricka champagne, sjunga mig hes, krama min klasskamrater, njuta av dagen, gråta mig rödsprängd, hoppa runt av lycka och ropa: ÄNTLIGEN KYRKTANT!