Om att jag snart får ropa Äntligen Kyrktant!
Äntligen är våren här! Bort med vinterjackan, fram med höga klackar och vårskor, på med solbrillor och färgglada strumpbyxor. Efter påsklov i Värmland med traditionsenligt Påskläger med Svenska kyrkans unga på Sandvikengården och några lata dagar i Kil är jag tillbaka i Stockholmsområdet igen. Helgen spenderas i Sundbyberg, en skön avslutning på lovet med tjejhäng.
Om några månader tar livet ett annan vändning. I juni blir jag utbildad pedagog och snart ska jag göra allvar av jobbsökandet. Det är skönt att veta att sommarjobbet är fixat, det blir en sommar till i Eksjö med orienteringskonfirmander. Hösten är ännu oviss och det är rätt skönt. Att inte veta gör ju att världen ligger framför mig, jag kan välja och vraka på ort men lockas av en lite större stad. Vi får se vart flyttlasset går nästa gång. Jag har ingen oro, arbete löser sig alltid på något sätt och backup-planen att ströjobba i Stockholm/Oslo finns alltid i bakhuvudet.
