Om att I will try, to fix you.


Som jag har kämpat för att få tag i en biljett. Ringt, mailat, sökt och tillslut plingade det till i mobilen. En av mina twitter-vänner hörde av sig. "Jag har en biljett, 600kr. Vill du ha den?" Jag var i skolan, trodde inte min ögon. Jag hoppade upp från stolen, hade egentligen skola fram den kvällen men jag tittade på mina klasskamrater. Inte kunde jag väl missa konserten, snälla?

Uppladdningen såg jag framför mig. Jag skulle lyssna på dem hela vägen till Stadion, kanske redan innan börja sjunga upp, ladda mobilen för bilder och filmer. Det blev inte helt som jag tänkte mig. Uppladdningen fick ske på Danderyds akutmottagning dit jag fick köra en av mina klasskamrater på eftermiddagen. Klockan tickade och till slut, efter många timmar, fick vi träffa en läkare och jag kände att jag kunde åka därifrån. Han skulle klara sig och jag ville vidare. 

Jag kom dit, träffade mitt sällskap. Kom in och då först förstod jag att jag faktiskt var på plats. Under hela konserten var jag i ett euforiskt tillstånd. Lyckan över att få vara på plats när de spelar som jag så länge velat sett. När bandet som står högst upp på min lista att se bjuder på världens häftigaste show, då är lyckan fullkomlig.När jag kom hem försökte jag landa i det som hade hänt, jag försökte somna men var alldeles totalt upprymd och uppspelt. En dröm uppfylldes och jag var med om mitt livs häftigaste konsert. De flesta band brukar göra en avslutning där konfetti eller liknande ingår. Denna konsert startade med massa ljuseffekter, konfetti i mängder och fyrverkerier. Hela stadion exploderade och vi var tagna efter första låten, och sade till varandra "Va? Kommer det mer? De har redan uppfyllt allt!". Men det kom mer, oj vad de levererade. Gång, på gång, på gång. Mina favoriter spelades, jag grät till Fix you och skrek så högt jag bara orkade.


Kommentera här: