Tankar till alla som lever i en annan verklighet.
Jag tänker på alla barn som tror att det är deras fel att sådant här fruktansvärt händer. Alla barn som lever i en vardag där de tror att övergrepp som dessa är normalt, att övergrepp som dessa blir en del av deras vardag. Jag tänker på min roll som vuxen förebild och som vuxen i kyrkan. Hur ofta säger vi inte att vi vill se alla barn och finnas till för alla, men jag tror att vi så sällan verkligen ser alla. Det är en utmaning som vi på allvar måste anta, för att kunna stärka alla barn runt omkring oss. Vi måste våga ta barnen på allvar, vi måste våga lyssna och våga ta ansvar. Vi måste kunna visa att vi kan vara bra förebilder. Jag tycker också att det är viktigt att vi ska kunna förlåta och lära oss av andras misstag. Vi måste ta problem på allvar men också kunna växa och utvecklas utifrån problemen. Respekt, kommunikation och reflektion är nyckeln till mycket.
Det är så sant, vi måste öppna ögon och öron och ta till oss vad barnen säger och visa att vi bryr oss och tror på vad de säger.Tåls att tänkas mer över!