Spinning round, round.

Det har hänt en himla massa sedan jag skrev sist. Det kan göra det ibland fast att det bara är fyra dagar sedan.
Under helgen var det årsmöte i Årjäng, Svenska Kyrkans Ungas Rådslag. Det blev en spännande historia med riktigt nattsudd. Efter att ha åkt tåg tillbaka till Sverige och sovit några timmar så åkte jag och pappa in till Karlstad för att hoppa på bussen utanför statshotellet tillsammans med flera andra, mer eller mindre, laddade SKU-are. Resan gick vidare mot Grums, Säffle och slutdestinationen Årjäng. Jag fick flashbacks från mitt första möte med Årjängs församlingshem. En innebandyturnering 2003 närmare bestämt, även mitt första möte med Svenska Kyrkans Unga på distriktsnivå. Det blev lite sentimentalt också när jag senare läste ett gammalt protokoll där det stod att Frida Johansson, 16år från Kil, blev nominerad och invald till distriktstyrelsen.

Efter lite frukost och extra energi startade årsmötet och det tog sin lilla tid. Det närmade sig middag och kvällsaktiviteter och vi insåg att det skulle komma att bli en lång natt. Efter trevligheter på kvällen, incidenter med raggarbilar m.m. återupptog vi årsmötet vid 23.34. En sådär alldeles lagom tid för att komma fram till vettiga saker. Vi lyckades bli klara till kvart över två i alla fall, efter det blev det konstituerande möte för min del eftersom jag fick förtroendet att väljas in i distriktsstyrelsen på nytt. Får hoppas att det inte bara berodde på hur mycket klockan var, jag lovar att sköta mig.

Vid kvart över tre inser jag och Diana att nu ska det göras framtidsprogram och med hjälp av några andra tappra själar lyckades vi åstakomma även det. Efter 22 vakna timmar när klockan är fyra på morgonen ska jag blåsa upp en luftmadrass, det misslyckas såklart. Jag orkar bara blåsa upp hälften, lägger den på ett random golv, sover tre timmar och går sen upp igen. Pigga och alerta startade vi med söndagens schema och när jag sedan satte mig på tåget, som var 20 minuter försenat, vid tio i sex på kvällen somnade jag nästan med en gång. Och väl hemma i lägenheten vid halv tio var jag helt slut. Tur att det bara är årsmöte en gång per år. Men oavsett så är Svenska Kyrkans Unga-människor, luftmadrasser, överkonsumtion av kaffe, godis, diskussioner och sena kvällar skoj. Jag ser fram emot två nya år i DS.

Kommentera här: