Jag bär det med mej.
Jag blir sentimental också när jag tänker på dessa år. Visst spreds vi lite efter högstadiet men inte så mycket, man hittade nytt folk. Det gör jag säkert efter gymnasiet också men det känns som att man kommer tappa jättemånga. Utom de man har väldigt tajt. Appropå vännerna så kommer här ett litet mingel med vad jag saknar och kommer längta tillbaka till. Alla andra har redan gjort det och jag vill inte va sämre! Sen finns det andra man har träffat och kommit underfund med att de betyder mycket. Skolan är ju en liten del av allt. Men ni andra ger otroligt mycket omtanke ni med. Jag har upplevt så mycket och sparar allt i hjärtat. Ni ska veta det!
Åh, jag älskar bilden från Europaresan när alla plutar med munnarna!!
Fan vad sorgligt det bliv nu...