Jag bloggar en hel del just nu. Hockey och annat gör mig engagerad. Engagemang föder engagemang, också på bloggfronten. För att kommentera dagens match så känns det som att de är slut. Det finns inget hjärta kvar längre. Jag är inte den som brukar säga att det är över förrän det är över men nu känns rätt hopplöst. Vändningar kan alltid komma och jag kommer aldrig glömma Hvmatchen där det vändes i den sista minuten. Men då fanns det en helt annan energi. Nu känns det som om grabbarna redan längtar efter semestern. Jag hoppas dock innerligt jag har fel. För allas skull.